Jag vill förklara mitt liv men jag orkar inte skriva. Allt jag vill är att vara ensam. Jag hatar inte människor men jag behöver vara ensam.
Tyvärr har jag gjort bort mig. Jag tappade humöret hemma hos min pappa på den tiden. Och jag gjorde andra saker som stämmer in på schizofreni. Jag vet att jag kommer medicineras resten av livet. Men vad jag önskar så mycket är bara att jag fick vara själv. Vilket jag får.. men med smärtan och svullnaden efter injektion och folk som tassar omkring mig för att jag ska spela rollen av återhämtad schizofren resten av livet och med läkare som ska övervaka. När det i själva verket sker en sån fruktansvärd övermedicinering i världen så det finns inte.
Jag ligger tyvärr alltid steget efter. På den tiden drack jag och misskötte mig för jag trodde jag hatade mitt liv men idag förstår jag allt. Jag förstår att ensamheten är allt att leva för och att jag skrev under min egen livstids fängelse i mitt eget hem. Signerade domen med mitt utbrott hemma hos min pappa. När alkoholångorna i kroppen avtog så började se livet klarare men då var det redan för sent. Nu får jag leva med att alla tycker jag är duktig som tar min medicin utan att bråka när jag i själva verket kan så mycket mer. Vissa blir provocerade av min sanning andra beklagar. Som så mycket numera gör det mesta detsamma.
Kommentarer
Skicka en kommentar